23.9.2013

I en artikel publicerad 16.6.2005 i tidningen ”7 päivää” hade nämnts att X hade bedragit sin dåvarande partner med en annan kvinna Y, vars namn dock inte nämndes i tidningsartikeln. I artikeln hade Y:s hudfärg beskrivits och nämnts staden där hon bodde. I artikeln hade också nämnts vissa detaljer som gällde X:s och Y:s umgänge. Uttalandena i artikeln var delvis överdrivna och insinuerande. Av de skäl som framgår av avgörandet ansåg Högsta domstolen att varken påståendena eller insinuationerna var osanna på det sätt som avses i 24 kap. 9 § 1 mom. 1 punkten strafflagen och inte heller förnedrande på det sätt om avses i momentets 2 punkt. Redaktören B som skrivit artikeln och ansvarige redaktören A hade inte gjort sig skyldiga till grov ärekränkning gentemot X och Y.

Fråga även om de som publicerat artikeln hade gjort sig skyldiga till spridande av information som kränker privatlivet.

Ytterligare fråga om förutsättningarna för att döma ut ersättning för lidande i anledning av denna artikel samt två andra artiklar beträffande vilka straffyrkandena hade lämnats utan prövning.

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 8 art, 10 art
SL 24 kap 8 §
SL 24 kap 9 §
SL 24 kap 10 §
SkadeståndsL 5 kap 6 § (412/1974)